”Riksintressen skapar inte levande städer”

22 mars, 2017

Kristina Berglund (17/3) inleder med att konstatera att Levande Stadens kritik mot riksintressena är felaktig, och inte alls något ”stort hinder” för byggandet. Därefter bekräftar hon vår kritik rakt av och avslutar med att det ska byggas någon annanstans, för att inte ”bygga sönder innerstäderna” som enligt Berglund redan är tillräckligt täta och attraktiva, särskilt för turister. I klarspråk representerar Berglund och hennes organisation en del av den alltmer synliga opinion som önskar ett nytt miljonprogram i jungfrulig mark i periferin – områden som garanterat också är av riksintresse, om än inte för kulturmiljön – samt en fryst siluett av den redan byggda staden.

Vad Berglund missar är att riksintressena inte är någon garant för levande städer. I många fall är de ett direkt hinder för stadsutveckling och leder till att dysfunktionella miljöer konserveras. Det bidrar i sin tur till ökat transportberoende, försämrad samhällsservice och sämre livskvalitet. Därför måste riksintressena ses över och lagstiftningen förtydligas för att undvika dagens osäkerhet och godtycklighet i tillämpningen.

Berglund omhuldar riksintresset för kulturmiljövård. Därutöver finns tolv nationella myndigheter som alla bevakar sina riksintressen, exempelvis försvar, friluftsliv, naturvård, trafik, luftfart med flera. 55 procent av Sveriges yta täcks i dag av riksintressen, vilket innebär att staten kan upphäva det kommunala självstyret inom drygt halva Sverige. I princip alla innerstäder av betydelse är klassade som riksintressanta. Konsekvensen blir att nästan all stadsutveckling påverkas av riksintressena. I en enkätstudie som SKL gjorde 2015 uppgav 43 tillväxtkommuner att de har pågående planarbeten för totalt 14 600 bostäder som ligger still i väntan på att länsstyrelsen ska bedöma hur gällande riksintressen ska hanteras. Där återfinns, ironiskt nog, en stor del av den så kallade ”planreserv” som Berglund hänvisar till.

 

Den utveckling som Berglund förespråkar leder till ett måttlöst bevarande av gråa punkthus, övergivna postkontor, obrutna siktlinjer och korvkiosker.

Våra innerstäder har utvecklats och förändrats i alla tider. Ibland till det bättre, ibland till det sämre. Staden måste hela tiden kunna anpassas till dess förändrade funktion. På 1800-talet behövdes fabriker i stadskärnan. I dag är behovet av bostäder enormt. Därtill behövs parker, kontor, restauranger, butiker, samhällsservice och mötesplatser. En stad som inte kan förändras i takt med omvärldens krav kommer obönhörligen att stagnera i utvecklingen och minska i attraktionskraft.

Svenska Byggnadsvårdsföreningen har själva varit aktiva i att försöka förhindra positiv stadsomvandling. Ett exempel är deras överklagande av ombyggnationen av det gamla Posthuset i Göteborg – en byggnad som stod tom i många år då den tappat sin ursprungliga funktion. Tack vare en kreativ ombyggnation är Posthuset i dag i stället en oerhört uppskattad mötesplats i form av hotell och restauranger som vitaliserat stadslivet, på ett sätt som dess bevarande aldrig kunnat göra.

Den utveckling som Berglund förespråkar leder till ett måttlöst bevarande av gråa punkthus, övergivna postkontor, obrutna siktlinjer och korvkiosker. Det innebär att vår tids avspeglingar i den byggda miljön måste förvisas till helt nybyggda stationssamhällen i periferin. En paradox uppstår i att en sådan utveckling till slut leder till förfall inom dagens riksintressanta stadskärnor. Kvar blir då ett manifest av övergivna byggnader som bara visar att vi inte förmådde hantera långsiktigt hållbar förändring.

Bevarande av kulturvärden kommer alltid att kosta. För att finansiera dessa byggnader krävs att stadskärnorna får utvecklas och förtätas. Förtätning innebär, förutom möjligheter att skapa en mer blandad, dynamisk och sammanhållen stad, även att värdena på befintliga fastigheter stiger, vilket ökar incitamenten, samt frigör de nödvändiga resurserna, som behövs för att vårda dem.

I dag utgör riksintressena hinder för vårt eget kulturskapande i miljöer som förlorat sin ursprungliga funktion och bromsar utvecklingen i städer som tidigare generationer byggt. Det minskar möjligheten för många att kunna ta del av ett sprudlande stadsliv. Det är hög tid att bryta med oviljan till förändring för att få fler och mer levande städer.

Levande Staden

Gustav Svärd

Yimby Stockholm

Veronica Sällemark

Stockholms studentkårers centralorganisation

Aidin Zandian

Jagvillhabostad.nu

Patrik Höstmad

Yimby Göteborg

Johan Deremar

Sveriges Byggindustrier

Rikard Ljunggren

Fastighetsägarna Göteborg

Jan Jörnmark

författare och docent

blog comments powered by Disqus